Knappt har jag påbörjat min återhämtning efter covid-19 så kommer det värsta samtalet i mitt liv.

Socialen i min ursprungskommun meddelar att det inkommit anmälningar (alltså flertalet) mot mitt ex som är boendeförälder för vår yngste son.
De har nu beslutat att ansöka om att lägga ett LVU på grabben.

Japp, du läste rätt. Deras förstahandsval är att familjehemsplacera honom. Inte att han ska flytta till mig.
Varför? Jag bor för trångt.
Det är alltså bättre att placera en ungdom med flera diagnoser i en familj som han inte känner.
I en ny stad han inte känner.
Att lägga massvis med pengar på detta istället för att hjälpa oss med en större bostad som jag kommer kunna bekosta helt själv. (Behöver enbart en knuff i kön)

Menar inte att jag skall gå före. Men jag behöver ha ett borgenärskap. Detta har jag tagit upp tidigare i bloggen. (Skuldsaldo hos kronofogden efter skilsmässan från samme fader som nu anses olämplig som vårdnadshavare)

Hans agerande förföljer mig på min stig till ett tryggt liv för mig och mina barn.

Natten är här och jag borde sova så jag kan ringa alla samtal i morgon. Jaga socialen och hyresvärdar i jakten på en bostad.

Istället ligger jag här lika vaken som tomten i Viktor Rydbergs dikt ?Tomten?


Tankar snurrar fortare än en tornado. Det är lika mycket oreda på dem också. Frågor utan svar. Logiska och totalt ologiska blandas med rent fåniga tankar.

Till och med jag inser att det är helt orelevant om han får med sina möbler eller inte. Vilken musikskola han ska gå i eller vilka dagar som han behöver ändra sina rutiner.

Det är just nu inte viktigt men samtidigt frågor jag kan greppa och försöka finna lösningar på.

Sova är inget jag lyckats med och överväger nu att ta en insomningstablett. Ja, jag har sådana men vill ta dem så sällan som möjligt, helst inte alls.

Vad gör man i en situation som denna?
Kaos kaos kaos.
Hur trollar man fram en bostad i en stad där snittiden i bostadskön är 7-8 år. SNITTIDEN.
Vilket innebär att jag har 4-5 år kvar och då måste kronofogdeskulden vara löst.

Allt bara snurrar. Runt, runt som ett hamsterhjul.
Kanske ska ta en nattlig promenad så jag är lite frusen när jag kommer in. Då är det skönt att krypa ner i sängen och man blir trött av att försöka få upp värmen i sängen.

Kanske inte är en smart idé då de flesta överfall sker nattetid.

Jaha, där kom ytterligare en tanke. Hatar detta.
Får bli en tablett och hoppas på ett under.

To be continued...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En lång vecka är till ända. Möten med advokat, socialen och ny tjänst på jobbet. Allt är ett enda virrevarr med känslor tankar åsikter och idéer. Min advokat är en relativt ung man med god insikt om denna sortens ärende. Han gav trygga svar och...

Nu räcker det. Jag har fått nog. Strejken är inledd. Godsmottagningen är stängd och inga mer sorger eller problem mottages. När jag äntligen efter 6,5 veckor är tillbaks på jobbet. Jag har lyckats boka in en staycation med Mr älskling för att lad...

Sakta men säkert sjunker verkligheten in. Mitt barn kommer tas ifrån mig för att jag litat på myndigheterna. Jag söker efter en nål i en höstack och greppar efter alla sprickor i bergets lodräta vägg för att inte missa vad som kan bli räddninge...

Inatt blev det inte mycket sömn. Tankarna har snurrat fler varv än vad som borde vara möjligt. Jag ringde socialtjänsten för att bena ut några frågor och svaren jag fick är än mer chockande än den information jag fick igår. De anser bla att...

Shit. En buss måste kört över mig backat och gasat en gång till. Bihålorna spränger och brinner ikapp med febern. Huvudet är uppenbarligen inte tomt för någonting  där inne värker så jag ibland ser fyrverkerier. Japp, den förbannade coronan ...