Blev nyss inbjuden att åka med kärleken till hans familjs lantställe. Vi ska åka skoter, mysa framför brasan och bara vara. Precis vad jag behöver. Medan jag letade efter mina skidbyxor fann jag en kamera som jag inte sett sen 2015.

Minnsekortet var fyllt av glada dagar. 

Bla den dagen det "brann" i vårt kök. Nej, den delen var inte bra. Men innan. när jag, mina föräldrar och mina barn var och badade. Mamma och min dotter som alltid hittar på galenskaper gav sig in i vassen och skulle hitta lera att göra inpackningar av...

Men de fann istället en surfingbräda. Den drog de fram och sen var det full fart på dem att komma upp och glida runt.

Min styvfar hade fullt upp med att träna min yngste son på simning så jag hade tiden helt för mig själv. Jag fotade och filmade, låg på bryggan och bara njöt av att få andas. 

Jag hade nyligen varit riktigt dålig med min ångest och behövde tid för mig själv samtidigt som jag behövde aktivera bååde mig och barnen.  

Mina föräldrar som älskar att bada var perfekta att ha med. 

När vi skojat och lekt i flera timmar, fikat och badat ännu mer stannade min dotter upp mitt i leken.

Hon sa bara "Mamma, vi MÅSTE åka hem nu"!

Alla försökte få henne att stressa ner, men hon gav sig inte. Om hon så skulle springa hem ensam (ca 6 km och hon var 11 år) så skulle vi hem NU.

Ingen ide att starta bråk om det och eftermiddagen hade börjat övergå till kväll. 

Sagt och gjort vi packade ihop och åkte hem.

När vi kom på gården hörde vi brandvaranarens tjut. Sa till barnen att stanna ute medan jag sprang in. När jag öppnade dörren var deet tjock rök i hela lägenheten. Det enda som syntes var en glödande kastrull på spisen.

Min äldste son var någonstans där inne. Paniken kom omedelbart.

Jag slet upp hans sovrummsdörr. Där satt han med lurar på sig stirrade på mig som om jag vore tokig.

Och frågade. "Vad gör du? När kom ni hem? Vad är det som tjuter?"

"UT!!" skrek jag. 

Då förstod han att det var brandvarnaren som tjöt och sprang ut.

Mamma hade sprungit in i köket tagit kastrullen från spisen. nu var hon i full färd med att öppna alla fönster för att vädra. Hela min nymålade vita ljusa fina lägenhet som jag slititi hårt med för att få ens beboelig var nu grå, luktade allt annat än gott. Pappa ringde sin vän som jobbar inom brandförsvaret och frågade vad vi skulle göra. Det hade ju inte varit någon öppen låga så de behövde inte komma och släcka något.

Vännen kom och kollade. Vi kontaktade försäkringsbolaget som skickade pengar till hotell samt en joniseringsfläkt.

Sen åkte vi på bilsemester. i 3 veckor var vi tvugna att hålla oss borta. Alla kläder och textilier skickades på specialtvätt. 

Min dotter räddade vårt hem från värre skada än rök. Hon räddade med stor sanolikhet sin brors liv. 

Men hur kune hon veta? Hur kommer det sig att hon gång på gång får en känsla och att hon bara vet vad som ska ske?

Det finns många exempel på hennes intuition men detta är nog ändå den gång hittills som det stoppade störst potentiella koncekvenser.

Tänk att jag sitter här flera år senare och hittar dessa ljusglimtar just när livet är så mörkt. 

Kan det vara att allt händer av en orsak?   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En lång vecka är till ända. Möten med advokat, socialen och ny tjänst på jobbet. Allt är ett enda virrevarr med känslor tankar åsikter och idéer. Min advokat är en relativt ung man med god insikt om denna sortens ärende. Han gav trygga svar och...

Nu räcker det. Jag har fått nog. Strejken är inledd. Godsmottagningen är stängd och inga mer sorger eller problem mottages. När jag äntligen efter 6,5 veckor är tillbaks på jobbet. Jag har lyckats boka in en staycation med Mr älskling för att lad...

Sakta men säkert sjunker verkligheten in. Mitt barn kommer tas ifrån mig för att jag litat på myndigheterna. Jag söker efter en nål i en höstack och greppar efter alla sprickor i bergets lodräta vägg för att inte missa vad som kan bli räddninge...

Inatt blev det inte mycket sömn. Tankarna har snurrat fler varv än vad som borde vara möjligt. Jag ringde socialtjänsten för att bena ut några frågor och svaren jag fick är än mer chockande än den information jag fick igår. De anser bla att...

Knappt har jag påbörjat min återhämtning efter covid-19 så kommer det värsta samtalet i mitt liv. Socialen i min ursprungskommun meddelar att det inkommit anmälningar (alltså flertalet) mot mitt ex som är boendeförälder för vår yngste son. De h...